ELLINORAK - ELLI ANDERBERG

Tankar som snurrar..

Jag kan börja med att säga att jag egentligen inte vet varför jag vill skriva detta.

Kanske är det för att det alltid är svårare att prata om vissa saker än att skriva det. Eller så är det ett sätt att dela med sig med sina tankar och funderingar. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Jag vet att det är många som har samma problem och att det finns tusen olika sätt att leva med detta problem. Att leva med en fobi.

 

Vissa har det jobbigare och andra inte. För mig är det nog mitt emellan. Jag lider (som många gamla trogna läsare vet om) av Emetefobi, såkallad spyfobi. Det har blivit bättre med åren och jag försöker jobba med det i min takt även om det går väldigt sakta frammåt. Att jobba i butik har faktiskt hjälpt väldigt mycket, men "rädslan" av att bli sjuk under natten om man skall upp och öppna på morgonen sitter där nästan varje gång. Jag försöker hitta småsaker som får mig att tänka på annat när den där äckliga panikkänslan sakta kryper sig på. Men det är alltid samma visa så fort hösten och vintern kommer. Förr hade jag det lika jobbigt året om, det spelade ingen roll om det var sommar, vår, höst eller vinter. Jag mådde dåligt varje dag. Idag har jag levt med denna fobi i ca 13 år. Det är mer än halva mitt liv. Ser jag tillbaka 10 år så var jag en liten tjej som hade ett extremt kontrollbehov. Jag hade separationsångest från mina föräldrar och visste jag inte var dem befann sig fick jag panik. 

 

Idag har jag inte alls på samma sätt separtionsångest från mina föräldar. Det skulle idag inte leda till panikattacker. Dock har jag kvar mitt kontrollbehov. Jag måste veta exakta saker för att känna mig lugn. Att ha kontrollbehov och emetefobi är ingen lyckad kombo.. Jag måste ha koll på att jag vet vem och hur maten lagads, att bäst före datumet inte gått ut, att maten är tillräkligt lagad osv. Jag klarar inte av att äta ute, äta bland folk jag inte känner och att stressäta, dvs äta 2 minuter innan man ska iväg. Jag tycker inte om att resa heller, och där är jag säker på att det är kontrollbehovet som styr.

 

Jag har också ganska svårt att att släppa in nya människor i mitt liv. Och jag är dödsrädd att mina vänner skall tröttna och ge upp. För under den här perioden av året (höst/vinterhalvåret) så håller jag mig alltid lite borta. Det är alltid lättare att hålla mig hemma där min "comfortzone" är. Och jag vet inte riktigt varför det är så. För jag älskar verkligen alla mina vänner och speciellt en, A ♥ förstår mig till en stor del. Ändå känns det som att jag inte kan visa det helt för att mitt kontrollbehov och min fobi styr så mycket. 

 

Jag är samtidigt så lycklig som har så mycket fint i mitt liv. Jag har underbar familj, underbara vänner som får mig att skratta och må bra, fina kollegor, bra jobb. Fina läsare som kikar in här varje dag, folk som handlar på min webbshop. Varför är det alltid det jobbiga som tynger ner mest? Varför är det alltid lättare att tänka på det som är jobbigt än det som faktiskt är bra?

 

Som sagt.. blir endel text när man låter fingrarna skriva exakt det man tänker på. Detta inlägg kanske raderas, kanske inte. Jag får se, men nu känner jag mig lite lättare än innan jag skrev detta inlägg. 

 

 

 

♥

You go girl! Kämpa på! <3

Starkt av dig! Att skriva det är kanske ännu ett steg mot förbättrings vägen? :)
Jag har klaustrofobi (stavning?), bor i nioende våningen och tar trapporna upp varje dag haha! DÅ kan du tänka dig vilka muskler jag har va? <33

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag har själv inte spyfobi, men lider av någon slags socialfobi. Har jättesvårt att umgås med nytt folk privat och kan ha ångest långt innan om något är planerat. Jag föredrar också att vara med mina föräldrar och kontrollbehov är en stor del av mitt liv, likaså, rutiner är mitt liv.

Precis som du tycker jag inte om och festa, just för den sociala biten där man nästan är tvungen att möta nytt folk. Och har tyvärr därför blivit utesluten av mina "vänner", tråkigt nog.

Är glad att du orkade förklara hur du har det. Du är inte ensam, och det har jag också insett nu! <3

Jag känner också igen mig i mycket av det du skrev. Jag lider av social fobi, och vet hur mycket en fobi kan styra ens liv och hur tufft det kan vara. Så det är verkligen starkt av dig att berätta! Känns skönt att veta att man inte är ensam. Kram på dig!

kan inte du berätta hur du gjort för att få in "archive" i din meny med dropdown? skulle uppskattas jättemycket! har bara hittat hur man får in vanliga dropdown menyer, men förstår inte hur man kan lägga dit t.ex. kategorier, arkiv osv!

grym blogg förresten!

Du kanske redan gjort det, men annars är ett tips att prata med en psykolog! Fobier, kontrollbehov och andra liknande problem bottnar ofta i undermedvetna känslor och tankar som kan bara svåra att reda ut på egen hand. Hoppas du blir fri från din fobi så småning om <3

Hej Ellinor! Har följt din blogg läääänge, och vill bara börja med att säga att jag tycker att du verkar vara en otroligt fin och grym tjej. Imponeras verkligen av din kreativitet som visar sig i allt från dina outfits, till fotografier, till egna designer och fantastiska porträttmålningar.

Som du skriver så är vi många som tvingas handskas med svårigheter, vissa mer, andra mindre. Livet är orättvist, det är det verkligen. Själv har jag sedan några år tillbaka haft problem med panikångest och allmän ångest, det är viktigt att komma ihåg att man inte är ensam.

Vet egentligen inte vad jag ville få sagt med den här kommentaren, ville nog bara ge dig lite boost för att du verkar vara en fantastisk tjej och påminna dig om att du inte är ensam.

Vad jag kan minnas så har du nämnt att du varit hos BUP tidigare och fått hjälp. Det låter ju onekligen som att du blivit bättre med tiden, men att du fortfarande har en del att jobba med. Fortsätt söka och ta hjälp av andra! Du kanske redan har varit inne på det, men KBT är ju något som sägs vara lyckat i samband med ex fobiproblematik. Jag tycker att du är jätteduktig som utmanar dig själv genom att tex ta ett jobb i butik. Att utmana sig själv, om än det är i små, små steg, tror jag är viktigt. Det är självklart jättejobbigt, men nödvändigt för att en dag kunna bli fri från fobin.

Lycka till med allt som hör livet till! Omge dig av människor som får dig att må bra och slå bort tankar om att vara till besvär. Försök fokusera på det som är bra i livet, skriv listor över det du är tacksam för, det du är bra på och det som gör just dig till en fantastisk Elli!
Kram på dig!

Oj vad jag känner igen mig! Spyfobi lider jag också av. Får panik om jag känner mig illamående. T.ex. idag påväg till skolan kände jag den där illamående känslan och paniken bara växte. Jag visste ju att jag inte kunde komma av eftersom det var långt till nästa station och rädslan över att spy i bussen blev otroligt svår. Gud vad jobbigt det var. Det gick dock över och sen skulle jag av bussen. Men den där paniken och illamåendet gick inte över helt förrän ca 2 timmar senare. Under hela den tiden stannade jag kvar i skolan och det är jag ganska stolt över. Hade ju bara kunnat gå därifrån. Det här med att äta ute har jag också svårt för. Och att resa. Förstår inte hur folk kan tycka det är det bästa som finns, när jag är utomlands speciellt så vill jag mest bara hem till tryggheten. Där jag vet att jag inte blir sjuk av det jag äter eller dricker. Jag dricker heller aldrig alkohol. Varför skulle jag vilja dricka något som kan få mig att spy?! Usch det är jobbigt. Jag vet precis hur det känns. Jag önskar dig all lycka till med att överkomma din fobi och kontrollbehov. Små steg i din egen takt är precis vad du behöver. Vet du vad jag ofta tänker på dock? Jag vill nog inte komma över min rädsla. Det låter jättekonstigt, men jag tror det har med kontrollbehov att göra. Jag är rädd att om jag kommer över rädslan så kommer jag typ strunta i om jag mår illa, och då blir sannolikheten att spy (speciellt ute bland folk) ännu större. Gud vad konstigt det låter, men jag kan inte förklara det på något bättre sätt.

Det här med att det blir värre på höst och vinter känner jag också igen. man blir rädd för att bli magsjuk.. Mitt tips är väl att ta vitpepparkorn om man träffat någon som varit magsjuk. Det är bakteriedödande, och har hjälpt min familj många gånger! :)

Att våga kliva utanför sin comfortzone bara en pytteliten bit är ett stort steg. Det steget utanför comfortzonen blir större och större för varje gång, och tillslut når man målet att komma över sin rädsla.
Jag tycker du är jätteduktig och ser upp till dig massor, speciellt eftersom jag kan relatera till dig på så många sätt! Du klarar det här jättebra det är bara att fortsätta och aldrig ge upp!

kram! :)

Åh jag och du är så himla lika på just det här. jag har haft min fobi sen jag var jätteliten. och det är fruktansvärt nu på vintern. jag tar aldrig i handtag, eller rör i sånt som massa folk har rört i. jag missbrukar handsprit och tvättar händerna osv.
Jag kan ha jättesvårt att börja umgås med nya människor, som man inte känt så länge, för vissa man känner bli sjuka varje år, medan vissa inte blir det alls. och då vet man inte hur dessa nya människor är. jag håller mig helst för mig själv, dessa tider.

Sjukt att man kan styras av sin fobi så mycket. och jag hatar, att ingen förstår mig och min fobi.
alla bara skrattar, eller tar inte hänsyn till att jag inte har lust att prata om att någon är sjuk, eller kanske håller på att bli sjuk. jag blir galen varje gång, och ber dom hålla igen.

Tycker det är sjukt respektlöst av folk att inte ta fobier på allvar..

men det är skönt att läsa din blogg, och se att man inte är själv :)

Kolla in min blogg!! Fin blogg btw! !

Fin blogg!! Kolla in min, idilm.forme.se

Jag har också spyfobi. Och jag trodde att jag var helt ensam i hela världen om att inte tycka om att resa - jag klarar helt enkelt inte av det, men "skönt" att äntligen få höra att jag inte är det, även om jag såklart inte önskar någon annan samma sak. Kämpa på Ellinor, du är inte ensam! <3

Ett verkligen super fint inlägg! Att leva med fobier är alltid sjukt jobbigt, men redan att medge att de finns och vara medveten om dem är en stoor bit på vägen. Det kan bara bli bättre så kämpa på, några samtal med en professionell terapeut har jag själv upplevt som en livräddande hjälp i liknande grejs. Kramar!

Starkt av dig att våga skriva om det! Jag lever oxå med en fobi och får behandling för det. Så fortsätt kämpa! <3

starkt av dig att skriva detta <3 har också kontrollbehov, känns skönt att man inte är själv!