Min lilla nalle har haft en svacka även han den här vintern. För några månader sedan så fick vi reda på att han har artros i båda frambenen vilket gjort att han gått väldigt slött, inte varit lika pigg och sprallig som han brukar vara. Han får nu smärtlindrande tabletter varje morgon och kväll och skall gå på det livet ut.
Kasper kastrerades för ca 2 år sedan och innan det var han alltid helt crazy på vintrarna, varenda gula fläck skulle slickas på och sedan kissas över. Man stannade varenda meter nästan. Han visade även sina "manliga" (haha) sidor mot andra hundar och var på helspänn vid hundmöten. Så att kastrera honom kändes helt rätt.
Nu har han varit helt lugn sedan han kastrerades, men denna vinter har han haft samma tendenser som innan kastreringen. Han har varit ovanligt pigg och inte så lyhörd, drar gärna (vilket han normalt sett inte gör, han går otroligt fint i kopplet och när han är lös) så för någon vecka sedan insåg veterinären att han fått för stark medicin, därför var han så överenergisk. Nu har vi minskan medicinen till rätt mängd så nu börjar han bli som vanligt igen, min lilla skrutt. Det är helt
sjukt vilken kärlek man hartill dessa djur, speciellt som vår första hund. Än idag efter att vi haft honom i snart 3 år så kan jag jag inte hålla mig från att pussa på honom när man ligger och sover i sin säng eller i soffan. ♥
