oerhört jobbigt. dom som inte har nån fobi kan inte förstå vad man går igenom.
tycker du är stark som berättar.
it can only get better from here on...
Jag har precis som du också någon form av fobi för sjukdomar. Jag är dock inte så "sjuk" av det som du är, men jag känner ändå igen mig i det du skriver. Jag är extremt rädd att det ska bryta ut mer eftersom jag läst massa andras berättelser att det började i tidig ålder som sedan blev ett helvete.
Jag vet själv hur jag kan känna mig, och det är inte ens i närheten av hur du beskriver det.Men rädslan av att få någon annans sjukdom finns där hela tiden.
Hoppas du mår bättre snart <3 Kram!
oj..vet inte vad jag kan säga mer..kan inte ens tänka mig hur det måste vara!
Jag har också en jobbig fobi. Spindlar.
Folk skrattar åt mig och undrar hur jag kan vara så rädd för något så litet, den kan ju inte göra mig något.
Jag vet det, men det spelar ingen roll. Det är den absolut värsta varelsen på denna planet.
Får panik och börjar hyperventilera när jag ser en. Kan inte ens trampa ihjäl den, tänk om den hinner springa upp på mig eller om den inte dör.
Usch, jag börjar må dåligt bara av att tänka på det.
Folk med en fobi kan inte förstå på samma sätt. Det är extremt jobbigt att vara så otroligt rädd för något som egentligen kanske inte ens är farligt. Men för mig (oss) är det de.
Hoppas du lyckats lugna ner dig och mår bättre nu. Kram!
Krya på dig eller vad man nu ska säga... :/
Hej
Mina tankar är med dig just nu hoppas att du mår bättre längre fram under veckan jag hade det precis som du men i mitt fall var det att det kommer hända min familj något , var jätte jobbigt när man ska i väg på skol resa då kommer paniken kommer det hända något när jag är borta och det hela slutar med att man stannar hemma , jag känner mig jättefånig mitt är väl ingen fobi men jag känner igen mig i paniken som du skriver om , men det styr ens liv som du säger..
Jag tror att man alltid kommer styras av detta men man kanske kan lära sig att kontrollera det jag vet inte..
Stora krammar till dig och att du kommer må bättre längre fram i veckan
usch vad jobbigt det måste vara :/!
Hej vilken fin blogg!! vi kanske kan läsa varandras bloggar? det vore jättekul!!:) ha en bra dag!
Först vill jag bara påpeka att det jag kommer att skriva, det skriver jag inte för att på något sätt förminska dina problem.
Jag kan på fullt allvar förstå hur du känner dig. Jag har själv levt med samma fobi så länge jag kan minnas. Jag har en sjukdom som kallas för borderline personlighetsstörning, vilket gör att jag har väldigt svårt att reglera mina känslor. När jag hör, ser eller upplever någonting som påminner om min fobi får jag panik vilket i sin tur allt som oftast slutar med att jag skadar mig själv, trycker i mig massa lugnande piller eller är tvungen att åka till psykakuten.
Det är en fobi som styr mitt liv till den grad att jag under vissa perioder vägrar lämna mitt hem. Jag läser inte tidningar, kollar inte på tv och ibland avstår jag från internet. För att jag är rädd för att läsa någonting som påminner om min fobi. Som du kanske märker har jag svårt att ens nämna det vid sitt namn, och väljer att bara benämna det som "fobi".
Jag har ätit antidepressiv medicin, lugnande och insomningstabletter sedan jag var elva år gammal. Mina mediciner hjälper mig att klara av vardagen. Nu har jag även lite andra problem som du inte lider av, men jag kan säga att en antidepressic medicin samt KBT behandling har hjälpt mig med mina fobier. Jag mår inte bra, men jag mår bättre.
Om du vill prata med någon som kan relatera till dina problem kan du alltid maila mig. Jag förstår hur svårt det är att tänka rationellt när man är så rädd som du måste vara nu. Det är okej att vara rädd, känn ingen skuld över att du reagerar som du gör. Fobier är en felkoppling i hjärnan, och ångesten finns där av en anledning. Det är bara det att hjärnan ibland kopplar lite fel och gör så att vi blir rädda för saker vi inte behöver vara rädda för.
Hoppas att du mår bättre snart.
Kram från Frida
åh vad hemskt.. :( jag vet hur hemskt det är med fobier. man kan bara förstå rädslan och paniken om man själv lever med det. hoppas du mår bättre snart!
kram :*
hej elli! jag skulle gjort exakt samma sak. Jag börjar skaka så fort någon berättar att någon har spytt. Och nu om läraren stod framför er och att det var hon som hade spytt, då hade jag sprungit därifrån i världens fart. Kan inte vara i närheten av någon som har ont i magen, Jag kan knappt gå på toa efter någon som har gjort 2an. Jag får panik och tror att det är magsjuka på G. Tvättar händerna så fort jag varit ute eller rört någonstans på stan. Sitter med halsduk eller handen över munnen på tåg och bussar. De är inte lätt denna fobi..
Hoppas du klarar dig från kräksjukan! ha det fint.
hej elli! jag skulle gjort exakt samma sak. Jag börjar skaka så fort någon berättar att någon har spytt. Och nu om läraren stod framför er och att det var hon som hade spytt, då hade jag sprungit därifrån i världens fart. Kan inte vara i närheten av någon som har ont i magen, Jag kan knappt gå på toa efter någon som har gjort 2an. Jag får panik och tror att det är magsjuka på G. Tvättar händerna så fort jag varit ute eller rört någonstans på stan. Sitter med halsduk eller handen över munnen på tåg och bussar. De är inte lätt denna fobi..
Hoppas du klarar dig från kräksjukan! ha det fint.
ush vad jobbigt för dig :( Tror det känns bättre att få skriva av sig om det än att hålla det inom sig. Så starkt gjort tjejen :)
Oj vad jag känner igen mig i vad du skriver. I flera år styrde min spy-fobi mitt liv, fanns massor av saker jag inte vågade göra pga rädsla för att spy. Om jag var på bio eller vad som helst så gjorde jag precis som du, satt och funderade på vart och hur jag kunde spy om jag skulle behöva det. Jag åt mig inte heller mätt (det enda possitiva med det är väl att jag hade en smalare kropp, men faktiskt var jag inte speciellt nöjd ändå). Sen hände en massa när jag började gymnasiet och så, och långsamt började min fobi försvinna. Är så otroligt glad att jag är av med det, för jag känner verkligen igen ångesten du beskriver över rädslan för att spy... Skämdes över min fobi när jag hade den, skönt att höra att det finns fler :)
Hej Ellinor!
Jag vet också hur det känns när fobin tar över ens liv och hur den där panik känslan känns. Jag har visserligen inte emetefobi utan jag lider av något som kallas Erytrofobi som alltså är rädsla för att rodna. Min fobi tar upp stora delar av min vakna tid och gör mig mer begränsad än vad många kanske kan tror.
usch fy vad jobbigt! hoppas du inte blir som jag när du blir gravid (spydde nästan varje dag i 20 veckor). jag har ingen spyfobi men jag har höjdrädsla och "symptomen" blir lite desamma. jag skakar i hela kroppen, benen blir gele, jag får tårar i ögonen och panikkänslor och måste mer eller mindre lägga mig ner. Jag kan knappt stå på en stol för då får jag mjölksyra i benen och blir yr. Det är vidrigt. Men en som inte har så kan ju inte förstå. skitkonstigt att man ska gå runt och vara rädd för saker. :S
ps. roligt att du gillade mitt inlägg om fotoideér. :)
Oj det där låter riktigt jobbigt. Måste vara extra jobbigt med tanke på att det nog inte är så många som har samma fobi, och kan förstå hur det är och varför du reagerar som du gör. Men starkt av dig att dela med dig här i bloggen, och vi som läser kan få lite mer förståelse. Kämpa på! jag hoppas du kommer att lyckas bli av med din fobi någon dag!
Fin blogg :) Gillar dina outfits :D
skönt att någon annan kan sätta ord på saker och ting. inte att jag får panikattacker av magsjuka, men jag får panikattacker för att jag har agorafobi (torgskräck.) sjukt att en fobi kan ta över ens liv. det är påfrestande att alltid ha ångest för att få en panikångestattack bara man ska ner till ICA och handla.
usch vad jobbigt, kan knappt tänka mig.. tycker om din blogg jättemycket! =)
hej, allt bra?
gå gärna in på min blogg!
bilder på mig kenza och mirre
kram:)
Ellinor, jag kände mig också ensam om denna fobi tills jag började läsa din blogg ovh fick eda på att du ha samma problem. Jag har också emetofobi och det finns inget jobbbigare. Hela vinterhalvået föstös på ett sätt och det är inget kul alls.
Så jobbigt! Då är jag iallafall lyckligt lottad som inte har någon speciell fobi!
Jag förstår verkligen PRECIS din panikkänsla! Jag hade en fobi förut, inte spyfobi utan något helt annat, men känslan är faktiskt precis den samma. Man måste verkligen bara BORT från det man är rädd för! Man tänker inte utan kroppen bara agerar av sig själv...
Kram på dig! Lever själv med depression och panikångest, även om jag inte har någon konkret fobi så får jag panikångestattacker ibland, hemskt. Man är verkligen inte sig själv... När jag var yngre hade jag spyfobi men efter att min mage började krångla förra året så har jag "spytt mig van" så att säga. Tycker fortfarande att det är obehagligt men nu kan jag ändå känna att "okej, jag mår bättre sen om jag spyr". För ett år och ett halvt år sedan hade jag tvingat mig själv att inte spy. Nu blev det en novell, tänkte iaf bara säga att jag vet hur det är. Hoppas du kan få hjälp, kbt är bra :)
låter inte kul. hoppas den växer bort med tiden eller att du kommer på något/några bra sätt att hantera din fobi :)
jag förstår dig och tycker väldigt synd om dig.
jag har också en fobi men den är inte lika farlig som din.
min fobi är berg och dal banor.
jag kan inte bara åka dom det är jätte jobbigt alla tror att jag är världens värsta fegis.det var speciellt jobbigt i sommras när vi var med klassen och alla tjata på mig att jag skulle åka.men jag akn iallafall så nära en det är jag glad över :)
men hoppas att din blir bättre ! :)
Låter hemskt att ha det så. Eftersom det påverkar dig så mycket i ditt liv just nu så borde du söka hjälp igen för det. Det finns mycket hjälp man kan få och du ska inte behöva må såhär. Jag menar någon gång i livet kommer du att spy själv eller när någon annan i din närhet gör det, som idag tex.
Hoppas du blir bättre. Kram
jag hade precis samma fobi från att jag var ungefär sex år. din dag låter precis som varje dag för mig för några år sedan! Jag kunde inte åka tunnelbana, för tänk om den stannade och jag måste spy och inte kunde komma ut. ett stängt klassrum likaså, tänk om jag inte hann ut och nån såg mig spy! Det sjukaste var att när jag trodde att jag skulle bli sjuk, så blev jag verkligen sjuk. Jag tror aldig någon har spytt just för att man tror att man ska spy, men jag har mått så jävla illa för att jag trodde att jag skulle spy. Ond cirkel, liksom.
Men när jag var ungefär 13 och mitt liv var så jävla värdelöst pga den här fobin, så gick vi till bup. Som var skitdåligt. Men sen så började jag, pappa och mamma gå till en vanlig psykolog. Pratade om saker som hade gjort att jag fick den här fobin, och i mitt fall var det till största delen mina föräldrars skilsmässa och min pappas frånvaro. Och sen försvann det. Inte helt, men succesivt.
Tyvärr har jag kvar ärr från den där tiden än i dag, genom att min ångest och alla andra sjukdomar bara sätter sig i magen. Jag blir aldrig förkyld, jag mår bara illa och får ont i magen.
Men det är myyycket mycket bättre. Så ett tips: inte för att du bett om det, men .. Gå till en psykolog och prata ut om allt. Allt som kan ha fått din kropp att reagera på det här konstiga sättet.
Tro mig, jag vet hur det känns. Och iiingen förtjänar känslan .. hoppas det blir bättre!
Kramar från Fanny
Usch, jag har aldrig hört om sånt här men det måste vara fruktansvärt! :/
Hoppas inte läraren tog illa upp, men jag hade nog gjort likadant fast att jag inte har sån fobi.
Kram
STACKARE :(
du har en jätte fin blogg :)
läs min ;D
Vet exakt hur du känner dig. Jag har själv socialfobi klarar inte av att prata med nya personer eller något.
Hoppas du mår bättre.
usch jag känner igen mig, min fobi är inte alls lika stor men jag är också rädd för att spy..
känner igen mig ALLTFÖR väl. särskilt om att det styr ens liv. fobier är inte å leka med.. men skönt ändå att veta att man faktiskt inte är ensam om det.
oj, det låter verkligen jättejobbigt för dig :/ hoppas att du mår bättre snart, och att du en vacker dag kan bli av med din fobi. kram
Jag är exakt likadan som du. Och jag förstår dig till tusen. Så jävla jobbigt är det.
när jag läser det här vet jag inte vad som händer, det ända jag kan säga är att jag känner igen mig så enormt! EXAT på priken så där är det för mig, men det har blivit mycket bättre nu men det är långt ifrån bra. Jag apsolut hatar spya,se någon spy,lukten,ljudet,ursch. Men det västa är att spy själv, eller att sin bästa kompis blivit kräksjuk och man tänker shit jag kommer okså bli sjuk. man börjar skaka blir orolig går runtrunt i huset och vill bara försvinna.
Jag tycker så synd om dig, och jag förstår om du inte lyssnar på mig (du känner ju inte mig) men jag önskar att du verkligen funderar på det jag skriver.
Jag har aning om hur det är att vara så extremt rädd för något, men du kanske borde få professionell hjälp? Det finns folk som är så otroligt bra. Det är kanske värt att ge det en chans, du förtjänar att må bra, förtjänar att slippa ha en fobi som styr ditt liv.
<3
jag har exakt likadant,kan inte dricka för att är rädd att behöva spy dagen efter, därför kan jag dricka lagomt, men aldrig för mycket! Kan inte äta vissa delar på en kyckling,är noga med bäst före datum precis som du,när jag var liten tänkte jag ,trots att jag älskar barn, aldrig bli gravid för att man spyr. Men nu älskar jag barn så mycket så jag skulle klara av det
Gud vad underbart att du skrev det där. För jag har också fobi för precis det du berätter. Det samt klaustrofobi. Och jag förstår dig verkligen, man kan inte kontrollera sig och det är som om man går in i sig själv och nästan sätter sig själv utifrån och ser på sig själv när det händer, skit läskig känsla och panikattacken går inte att hejda. det är hemskt! Starkt av dig att skriva det. <3
usch vad hemskt att det tar så hårt på dig :(
själv hatar jag också att spy, samt se spya..
något som hjälper mot att inte bli magsjuk är ca 10 vitpepparkorn som du sväljer så fort du har tillgång till dom.! :)
kram på dig!
Åhh, känner precis igen mej!! Jag har dock inte för spya, utan för spindlar. Om ja säger att jag är rädd för spindlar börjar folk offtast skratta åt mej, alla är ju rädd för spindlar, right?
Men jag har sån där riktigt extrem, om ja ser en pytte liten spindel 10 m ifrån mej börjar ja gråta, få en sån exremt panik i hela kroppen o bara skakar. Jag klarar sen inte av att vara i närheten av där jag är på minst en dag. Och de är väldigt jobbgt, då spindlar finns överallt... =/
Känner verkligen igen din panik, och jag är jätteledsen åt dej! :(
Det är verkligen jobbigt med fobier. Jag har socialfobi, så jag förstår hur det känns.
Usch stackars! Jag har precis samma problem som du. Är maniskt rädd för att kräkas! När kräksjukan härjar som värst undviker jag i möjligaste mån att åka till stan, tar helst inte i någonting som många andra rört osv. Jag tvättar händerna om och om och om igen tills jag får blödande sår och jag försöker kontrollera alla i min närhet för att de ska tvätta sig noga och vara försiktiga. Så jag förstår precis hur du har det och jag vet hur det att få en sådan panikattack som du beskriver. Ta hand om dig! Stor Kram
Gud va skönt, men samtidigt hemskt att jag inte är ensam!
Jag har också grym förbi mot spyor. Du har nog snäppet värre endå.
Men nu under vintertiderna tänker jag på det varje dag! Jag mår också psykiskt dåligt om någon i min närhet spyr. Då får jag för mig att jag också ska göra det!
Det värsta av allt är ju att jag nästan varje år blir magsjuk också eftersom mina bröder tar hem det från skolan. Som tur är har jag inte fått det än men jag går fortfarande och oroar mig.
Funderar också på att söka någon hjälp för det här.
Funkar det?
Kram på dig!
Starkt skrivet! Jag har också en otroligt hemsk fobi mot det och jag kan inte ens höra ordet utan att börja må illa.
stora kramar, du är inte ensamen <33
Känner en del som har lika som dig. Det svider i en varje gång personerna får ångest :( Jag har med en sorts fobi. Dock vet jag inte om det har ett "finare namn", men jag kan inte äta hemma hos andra med en hel familj runt bordet. Panikångest - japp. Det är extremt pinsamt :/
gud så jobbigt, stackare :(
usch, det låter riktigt jobbigt..
Du måste ju söka hjälp! Du kan ju inte låta fobin ta över ditt liv. Den hindrar ju dig från att leva ett normalt liv. Sök hjälp och börja leva.
Hu, jag kan tänka mig hur dåligt du mår över detta! Jag linder nog av en lindrigare spyfobi, men om jag hör att någon mår illa blir jag helt svimfärdig och om någon i min familj säger att denne känner sig konstig isolerar jag mig på mitt rum. Bäst före datum är jag också ganska petig med, men det har blivit bättre nu. Jag dricker väldigt sällan alcohol och festar nästan aldrig då jag vet att det finns folk som spyr. Eftersom att jag bor på gotland måste jag ta båten för att komma till fastlandet, men jag är alltid lika rädd för att det skall gunga. Jag kollar alltid upp vädret i god tid och äter åksjuketabletter för att komma på båten. Att leva med en sådan här fobi är tufft, men nu vet jag att det finns fler än jag.
Riktigt starkt av dig att skriva detta. KRAM!
Jag har också fobi mot magsjuka. Inte mot att kräkas bara. Men att bli magsjuk och kräkas pågrund av det.
När jag väl är magsjuk och ligger hemma och kräks känner jag inte av min fobi. Det är ovisheten jag är rädd för.
Jag är exakt likadan som du....förstår vad du går igenom... Man tror ju att man är ensam om det... stor kram till dig!
starkt av dig att skriva så här öppet!
Oj, blev nästan lite tårögd när jag läste! lider verkligen med dig, Jag känner inte igen mig i känslan precis men jag kan ändå förstå det, vet iallafall hur det är när man är så rääädd för något som egentligen inte är så farligt. Jag vill bara krama om dig och få dig att förstå att det egentligen inte är farligt att spy, men man tänker inte riktigt så när man har fobi mot det :(. Jag ogillar det också, men har blivit van då jag förr blev åksjuk av flyg,tåg (x2000) , båt , bussar (om det ville säg illa) , blir fortfarande det men klarar mig ofta om jag kontrollerar det på rätt sätt. Så därför har rädslan avtagit ganska extremt.. Jag brukar tänka som så att det är bra att rensa magen/kroppen ibland, att det känns bättre efteråt när man väl spytt, att man känner sig som en ny människa. Det tankesättet har också minskat min rädsla, Eftersom jag vet innerst inne att det faktiskt ligger sanning i det. Du spyr nog inte så ofta (?), eftersom du är så pass rädd och därför blir så noga med allt som kan orsaka det, men jag tror att om du gjorde det så skulle fobin avta mer och mer. Det är precis som med att stå på scen, man tror att det ska vara farligt och läskigt, sen när man väl gjort det och övervunnit rädslan så inser man att... det var ju inte det. Precis som att hoppa höjd, alltid svårast första gången men man lär sig.
Förstår att din fobi sitter längre in i benmärgen än såhär och att jag inte kan ändra ditt tankesätt, men var bara tvungen att skriva av mig lite precis som du haha. Hoppas du mår någelunda bra iallafall och glöm aldrig bort att du inte är ensam, finns så många som upplever samma sak eller som lever med något annat jobbigt, och delad smärta är halva smärtan. Kramar och tack för en bra blogg!!
Hoppas du mår någelunda bra iallafall!!!!!!
usch, jag förstår din rädsla, dock gäller det sprutor för mig. varje gång jag hör att vi ska ta spruta i skolan eller att jag måste ta blodprov eller något liknande så känner jag hela paniken i kroppen och jag börjar gråta helt hysteriskt. inte fasen är det kul heller =/
Jag har en fobi som jag haft i ungefär tre år nu. Jag mår otroligt dåligt flera gånger om dagen, för jag börjar må dåligt av att se andra människor äta. När jag ska gå med vännerna till skolans matsal äter jag oftast så snabbt som möjligt, med blicken nere i bordet så att jag ska slippa se på alla som äter. tycker det är väldigt jobbigt, eftersom det gör mina vänner illa till mods också.
jag förstår precis hur du känner, du är inte ensam.
Denhär fobin styr mitt liv, jag kan inte äta normalt med andra människor längre, för jag får rysningar bara av att tänka på att någon annan äter.
Jag fortsätter intala mig själv att det blir bättre, men det vet jag inte om det nånsin kommer bli. Detta skriver jag inte för att det på något sätt kommer hjälpa dig, men du ska veta att du absolut inte är ensam! Ha det bra, kramar
usch tjejen vad jobbigt! lider med dig. Har också en riktigt kuslig fodi: hajar! vågar tex inte kolla på animal planet ifall det är en haj på tv, men det är ju inget att jämföra med dig!
har du aldrig spytt själv?
jag har samma fobi klarar nte av när folk spyr det känns som att det ska hända mig jag börjar skaka .. hatar fobien för att spy :(
förstår hur jobbigt det kan vara. jag är likadan med spindlar, blod och sprutor.
jag klarar verkligen inte av det.
förstår precis.. jag har social fobi. får den där ångesten du beskriver varje dag bland folk. åka buss,..skola funkar inte,..gå till tvättstugan,.. handla m.m. d e inte kul :(
Men gud Elli! Vilket inlägg. Har ingen fobi men det var ett bra inlägg så man förstår!!
Fy vad hemskt.. Jag har alltid lidit av fobier, dock inte lika allvarliga som du. Det är snarare att jag har kanske 100 fobier, men av lättare slag, att jag mer tycker det är obehagligt men det är inte ofta jag får panikångest. Kan tänka mig att det är många som inte tar dig på allvar när du berättar om din fobi, att man mest bara tror att du överdriver. Men tror det är viktigt att man, som du gjorde nu, verkligen berättar hur påverkad man blir av sin fobi så folk omkring en förstår att det är allvar. Hoppas du får hjälp att bli av med din fobi snart, kram <3
Gud vad jag kände igen mej. Jag har själv problem med detta ämnet. Jag liksom stänger av allt och får en panik genom hela kroppen. Jag har själv inte lika allvarligt. Men när jag mår illa så får jag panik och börjar gråta just för att jag inte vill spy just. Jag har fått de sen en tid tillbaka. kanske något år. innan var de inget problem. Men när jag hade magsjuka sist så grät jag hela tiden av skräcken mot detta. Usch asså! även om jag inte har lika mkt fobi för de så har jag ju ändå samma känsla som du. De är hemskt när fobin tar över en. KRAM
usch vad jobbigt :<
oj, herregud vad jobbigt du måste ha det!
Det bästa är nog att tala om det, så tynger det inte en inom sig. Hoppas att du blir bättre!
kram :)<3
Jag har precis samma sak..
Jag fick som en våg av panikångest när jag var tio år jag hade fobi för allt tex om jag var någonstans typ i en bil elr någonting där det inte fanns en toalett då blev jag plötsligt kissenödig och tillslut blev jag sa kissenödig så jag trodde jag skulle kissa på mig fast jag innerst inne visste att jag inte var kissenödig på riktigt jag hade också magkatarr mådde illa och hade fobi för att spy, fick svårt och andas och kunde ibland tro att jag skulle typ dö. Detta pågick i ungefär ett år sen i fyran femman mådde jag bra såklart hade detta satt sina spår och jag klarade inte av att åka långt med andra än familjen osv. När jag började sexan kom det tillbaka man tror när man har varit med om det en gång så kommer man liksom klara av det men så är det inte jag fick nu mer fobi för att spy jag fick panik så fprt någon var magsjuk precis som du jag mådde liksom illa och trodde jag skulle spy så fort någon i min närhet bara mådde illa eller hade ont i magen jag klarade inte av att gå till skolan jag gick halvväg sedan vände jag det gick bara inte.. Det är så mycket mer än vad jag skrivit jag går nu i nian och mår väl bra tycker har fortfarande spyfobi och jag vet att jag alltid kommer ha en slags "panikångest" men jag har lärt mig leva med det och det ska absolut inte få ta över mitt liv som det gjorde i sexan och trean igen! Hoppas du inte behöver spy håller tummarna!:)
usch, kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara.
tycker du är stark som skriver om det.
hoppas du blir bättre, kram :)
Att ha en fobi kan vara så grymt jobbigt, eftersom ingen förstår hur man känner, så länge man inte träffar nån med exakt samma fobi & rädsla (vilket ibland inte är så himla vanligt). Jag är så rädd för spindlar, och börjar gråta så fort jag ser en på nära håll, och jag fullständigt hatar när folk tycker man är löjlig & inte förstår. Man får väl hoppas att fobin växer bort med åren! (:
jag är precis likadan som dig och har varit det sen jag var liten! om en människa säger att den bara har ont i magen eller mår illa så tar jag avstånd på en gång och frågar hela tiden om den mår bättre. när jag själv mår illa tror jag alltid att jag har vinterkräksjukan eller att jag ska spy, jag får panikångest varje gång jag mår illa. jag börjar skaka gråta och frysa. det är så jävla jobbigt att jänmt gå runt och oroa sig över de, jag är precis som dig jag kollar ALLTID utgångsdatum och äter inte mat från dagen innan. jag tvättar händer om jag bara har varit ute och gått. nu på vintern sitter jag så mycket som möjligt inne för att slippa bli smittad och undviker att ta folk i handen. jag har bacilskräck och äter eller dricker ALDRIG efter någon för att inte kunna bli smittad. därför dricker jag aldrig heller mycket alkohol.. du får jättegärna prata med mig på mail eller adda mig på msn om du någongång vill prata!! jag tycker de är skönt att få prata med någon som har samma problem de hjälper verkligen. ta hand om dig :)
vännen, jag kan bara innerligt säga att jag förstår. jag lider av samma fobi som dig och den styr mitt liv dagligen. det är EXTREMT jobbigt..bara de som har den kan förstå :(
tänker hela tiden på om det är någon i närheten som inte ser ut att må så bra, om hur jag själv mår vilket har resulterat i att jag mår illa väldigt väldigt ofta och får extrem ångest (psykiskt eller fysiskt vet jag inte men de psykiska är ju triggningen) . när jag får illamående/ångestattackerna måste jag verkligen fokusera för att inte spyan ska komma. börjar skaka och frysa väldigt mycket men har lärt mig en teknik som gör den hela illamåendeattacken lite bättre efter ett tag, typ en fokuseringsteknik..men då ångesten kommer, som den gör VÄLDIGT ofta, är de bara att akut ta sig därifrån snabbast möjligt..det är hemskt. alla förlöjligar verkligen en och inte förstår att man verkligen mår psykiskt dåligt. bara när kompisarna frågar om man ska ta en fika ute på stan vrider de sig i magen på mig..undviker helst allt som har med mat ute att göra, och om jag äter ute kollar jag närmaste toalett och flyktväg. det som är jobbigast är att det begränsar så mycket i vardagen..saker som man hade velat göra, typ agera som en "vanlig" människa typ, inte går..får sån extram ångest/illamåendeattack.. vad finns det att göra åt detta, finns det något som funkar?
Jag känner igen mig i allt du skriver! Har sedan två år tillbaka haft fobi för att spy. Inte precis så stark fobi som du har, men ändå flera liknelser. Jag har alltid en påse i väskan och oftast en i jackan också. Hatar att flyga och att sitta mätt på en föreläsning där det är svårt att springa ut "ifall att". Trotts detta är snurriga karuseller det bästa jag vet ( liite konstigt jag vet.
Känns skönt när man vet att det finns så många med samma problem...
Hej! jag förstår att det måste vara jätte jobbigt, har också en fobi dock inget liknande din. Vet inte om det här hjälper dig nåt men bästa sättet att övervinna en fobi är att möta den, att börja med att läsa om den samla information på tex. internät, sen steg för steg ta det lite längre, för att till slut möta den. jag vet att det måste kännas orimligt men som sagt det gäller att ta små steg, du kan klara det! låt inte fobin styra över ditt liv! prata med dina vänner om det, låt dem argumentera om sina upplevelser och hur de kände för det, och kanske nån dag så kan du se det från en annan vinkel! <3
Vad jobbigt... :/
Själv har jag "bara" fobi för spindlar och trånga utrymmen. Försöker undvika små toaletter och hissar så gott jag kan. OM jag måste gå på toa brukar jag inte våga låsa. Vet inte riktigt varför. Det känns som om att jag kommer att bli instängd och aldrig komma ut.
Men jag kan tänka mig att det är värre för dig.
Var stark!
Jag förstår att det här måste vara jättejobbigt för dig. Det är svårt att sätta sig in i när man inte har någon fobi själv.
Vad jag tänkte på var att jag känner en superduktig psykolog som hjälper människor att bli av med fobier. Hon är väldigt lätt att nå eftersom hon använder sig av Skype, http://www.skypeterapi.com/
Tycker verkligen du ska höra av dig till henne så att det blir bättre för dig :)
Kramar från Malin
aldrig hört någon som beskriver saken sådär , de stämmer nästan exakt in på mig.
jag har haft min fobi i 11 år..
jag är jätterädd för att bli full och spy och allt.
och ångesten som kom med fobin har gjort så jag har fått ångest för så mycket annat.
det är så sjukt hemskt att några ska behöva må såhär.
jag går dock hos en och pratar som har hjälpt mig.
jag hoppas , hoppas verkligen att du kommer kunna begränsa ångesten och inte vara lika rädd.
det är svårt , jag vet , men i de situationerna man faktiskt klarar saker man aldrig trodde man skulle klara.
då mår man så himla bra.
lycka till med allt och din blogg är jättefin:)
