ELLINORAK - ELLI ANDERBERG

Hej fina!
En sak som jag tycker är så tråkig är när man köpt något fint som man gillar - och sedan helt plötsligt är det spårlöst borta! Den söta lilla ormringen är i äkta silver och jag köpte den som ett litet minne från Mallorca. Känns som att jag sökt överallt nu men kan inte hitta den någonstans... Buhu! 

De senaste dagarna har varit ett helvete för mig.. Min kära syster kom hem med spysjuka vilket har resulterat sig till att jag haft panikångest två dagar i rad. Jag har varit instängd på mitt rum och har badat mina händer i handsprit (nästan i alla fall) så nu är de helt fnasiga.. Jävla fobi. Jävla ångest. Jävla panik. Jag klarade inte av att jobba idag, så berättade för min underbara chef precis hur jag mådde så hon hoppade in åt mig på sin egentligen lediga dag. Imorgon skall jag dock jobba även om jag känner mig lite nervös (tänker hela tiden - nu blir jag sjuk, ikväll kommer blir jag sjuk, inatt kommer blir jag sjuk, imorgonbitti kommer jag bli sjuk osv..)

 

Ikväll släpptes halsbanden i pansarkedja i alla fall! Det tog inte mer än en timme innan första halsbandet var sålt! :) Dem är handgjorda av mig och DÖsnygga! Ni är så fina, puss på er och hoppas ni haft en bättre start på denna helg! ♥

Vårat internet har krånglat de senaste dagarna.. Det funkar i 10 minuter, sedan dör det i några timmar och sedan kan man rädda det på 10 minuter igen. Fan vad galen man blir! Hur klarade man sig förut utan snabbt internet? Haha! Jag har försökt koppla upp telefonens internet till datorn men det är ju så segt så att gudarna gråter... Men nu kom pappa hem med en ny dosa, och nu funkar det igen! Wohooo för händiga karlar!

 

Till er som undrar; halsbanden i den feta pansarkedjan kommer upp på shoppen imorgon! :)

 

 

Nu har armbandet kommit upp i guld också. Snart kan ni hitta denna kedja i halsband också! Snart kommer ännu mer nyheter till Fashionell också! :)

 

 

 

 

Tack för era ord i inlägget under! Det värmer och vi är inte ensamma. ♥

Var med om en obehaglig grej på jobbet i onsdags.. Fick ett migränanfall som startade med synbortfall! Det var inte lite flimmer utan synen på mitten av båda ögonen försvann. Jag såg inte kundernas ansikten framför mig eller vad det stod på kassan när det var som värst. En helt sjuk känsla. Sedan kom huvudvärken... 

 

Som tur hade jag slutat men jag hade bilen på parkeringen och kunde såklart inte köra som BLIND så mor och far kom och hämtade mig så att en av dem kunde köra hem min bil. Antagligen beror anfallet på dåligt med sömn, matvanor och stress att göra.

 

Hoppas ni mår bättre än jag gjorde i alla fall! Haha.

 

 

 

 

Jag kan börja med att säga att jag egentligen inte vet varför jag vill skriva detta.

Kanske är det för att det alltid är svårare att prata om vissa saker än att skriva det. Eller så är det ett sätt att dela med sig med sina tankar och funderingar. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Jag vet att det är många som har samma problem och att det finns tusen olika sätt att leva med detta problem. Att leva med en fobi.

 

Vissa har det jobbigare och andra inte. För mig är det nog mitt emellan. Jag lider (som många gamla trogna läsare vet om) av Emetefobi, såkallad spyfobi. Det har blivit bättre med åren och jag försöker jobba med det i min takt även om det går väldigt sakta frammåt. Att jobba i butik har faktiskt hjälpt väldigt mycket, men "rädslan" av att bli sjuk under natten om man skall upp och öppna på morgonen sitter där nästan varje gång. Jag försöker hitta småsaker som får mig att tänka på annat när den där äckliga panikkänslan sakta kryper sig på. Men det är alltid samma visa så fort hösten och vintern kommer. Förr hade jag det lika jobbigt året om, det spelade ingen roll om det var sommar, vår, höst eller vinter. Jag mådde dåligt varje dag. Idag har jag levt med denna fobi i ca 13 år. Det är mer än halva mitt liv. Ser jag tillbaka 10 år så var jag en liten tjej som hade ett extremt kontrollbehov. Jag hade separationsångest från mina föräldrar och visste jag inte var dem befann sig fick jag panik. 

 

Idag har jag inte alls på samma sätt separtionsångest från mina föräldar. Det skulle idag inte leda till panikattacker. Dock har jag kvar mitt kontrollbehov. Jag måste veta exakta saker för att känna mig lugn. Att ha kontrollbehov och emetefobi är ingen lyckad kombo.. Jag måste ha koll på att jag vet vem och hur maten lagads, att bäst före datumet inte gått ut, att maten är tillräkligt lagad osv. Jag klarar inte av att äta ute, äta bland folk jag inte känner och att stressäta, dvs äta 2 minuter innan man ska iväg. Jag tycker inte om att resa heller, och där är jag säker på att det är kontrollbehovet som styr.

 

Jag har också ganska svårt att att släppa in nya människor i mitt liv. Och jag är dödsrädd att mina vänner skall tröttna och ge upp. För under den här perioden av året (höst/vinterhalvåret) så håller jag mig alltid lite borta. Det är alltid lättare att hålla mig hemma där min "comfortzone" är. Och jag vet inte riktigt varför det är så. För jag älskar verkligen alla mina vänner och speciellt en, A ♥ förstår mig till en stor del. Ändå känns det som att jag inte kan visa det helt för att mitt kontrollbehov och min fobi styr så mycket. 

 

Jag är samtidigt så lycklig som har så mycket fint i mitt liv. Jag har underbar familj, underbara vänner som får mig att skratta och må bra, fina kollegor, bra jobb. Fina läsare som kikar in här varje dag, folk som handlar på min webbshop. Varför är det alltid det jobbiga som tynger ner mest? Varför är det alltid lättare att tänka på det som är jobbigt än det som faktiskt är bra?

 

 

 

 

Galet snygg sweatshirt. Älskar skol-tröje modellerna med tryck på! 299 kronor och finns på JFR!